sarakowalski

 

musik.

 

jag har en sådan himla konstig relation till just musik. jag älskar det, det gör jag verkligen. det har liksom varit med mig så länge. tog min första pianolektion när jag gick i trean och har sjungit sedan jag kunde prata tror jag. men nu på senare tid gör det mig mest ont. jag älskar det fortfarande. men ibland vill jag bara att det ska vara tyst. och jag blir liksom trött på musiken, jag stänger av den istället. föredrar tystnaden.  

 

det går i perioder förståss, ibland är lyssna på musik och spela musik det enda jag vill göra. men de tillfällena och dagarna blir allt färre och färre. relationen till musiken blir bara sämre och sämre. vilket egentligen är lite synd, fast ändå inte.

 

tystnad var det ja. ibland känner jag sådan irritation när jag hör musik. när jag går till skolan sätter jag alltid på det automatiskt, eftersom att jag alltid har gjort det. men nu för tiden stänger jag av den lika snabbt. 

 

jag har alltid tänkt att jag ska söka vidare inom musiken. att det var min grej. 

men jag tror inte det. 

jag får nog hitta någon annan nisch. 

 

det är som att förlora en vän. så tungt känns det. jag vet att det är sjukt klyshigt men det är tråkigt, och riktigt jobbigt. usch. 

 

jag ska jobba på att hitta min grej. någonstans finns den väl.