sarakowalski

 

Hej efter typ hundra år. Här sitter jag och glor. På mitt rum. På en folkhögskola mitt ute på en åker. Lite knasigt när en tänker efter.

 

Jasså, så jag har ju börjat på en ny skola och så. Det är väldigt speciellt. Jag har lärt mig väldigt mycket saker om mig själv, vilket alltid kan kännas bra på nåt sätt. Jag har lärt mig att jag har en jävligt komplicerad relation till musik. Jag har lärt mig att jag i allmänhet har svårt för förändringar, har svårt att anpassa mig till nya ställen, nya rutiner och nya människor. Jag har väldigt lätt för att inte tro på mig själv och ge upp alldeles för enkelt. Jag har väldigt få timmar på dygnet då jag är pigg och kan vara effektiv. Jag känner mig lätt ensam.

 

Där är ett axplock av saker jag har lärt mig om mig själv. Det kanske låter mest negativt. Det är det också. Att komma fram till de har inte varit lätt. Den hårda vägen liksom. På något sätt känns det dock som att jag vunnit någonting. Jag vet vad jag kan jobba på och jag vet hur jag ska vara och tänka för att motverka det vilket gör att jag kommer att må bättre i längden.

 

Jaaa, Lunnevads folkhögskola var det ja. Här är ett perfekt ställe att utvecklas på. Folk är väldigt duktiga på att spela. Lärarna är väldigt bra på alla sätt. Jag har bara inte kunnat ta till mig det här alls. Har mest spenderat de första veckorna på att gå runt och oroat mig över att jag inte kommer att utvecklas, att jag inte kommer att kunna ta vara på allting som den här skolan har att erbjuda. Sedan veckorna fram till lovet gick jag och oroade mig över att jag inte övade tillräckligt och att jag övade fel. Jag har haft det svårt att komma igång över lag. Har haft svårt att landa. Mycket svårare än vad jag trodde.

 

Jag har alltid trott att det liksom skulle falla på plats så fort jag kom till en skola med högre nivå. Att det skulle bli enklare. Men allting har blivit väldigt mycket svårare. Jag är mer nervös och osäker inför varje lektion, jag vågar inte riktigt ta plats. Jag vet inte riktigt. Känner mig oftast osäker över lag.

 

Kan också känna mig ensam rätt ofta. Som att alla här har något gemensamt som jag inte är inkluderad i. Som att de pratar om saker jag inte förstår. Att jag liksom inte är med. Det låter som lågstadiefasoner, men det är så det känns rätt ofta. Och det gör att jag känner mig ännu mer osäker, och mer konstant osäker. Och jag vet inte riktigt, det är inte så himla kul alla gånger helt enkelt.

 

Så är min situation just nu. Mycket positiva grejer här va. Men å andra sidan har jag verkligen kommit in i allting mer nu de senaste två veckorna. Så nu känns det som att det ljusnar lite faktiskt. Får verkligen hoppas på det.

 

Nu ska jag sova/inte sova/lyssna på musik och tänka hela natten.

 

 

Byebye