sarakowalski

 

Ett år.

 

Jag började med tanken om att jag skulle skriva någon slags sammanfattning av det här året. Men hur gör en det? Det är ju typ helt omöjligt. I sammanfattningen bör jag i sådant fall ta upp begreppet tid men det är alldeles för stort. Ja, tiden rinner iväg. Så är det bara. Känner så sjukt mycket olika saker på samma gång när jag tänker på tiden. 

 

Det här året har varit otroligt händelserikt. Jag har tagit studenten och börjat på en folkhögskola. Det hade jag aldrig trott för ett år sedan.

 

För exakt ett år sedan var jag i Polen med mina kära vänner. Vi var väl på väg hem vid det här laget. Det var ett roligt nyår. Alla var otroligt nöjda med resan, det var jävligt bra. Fattade inte riktigt att det var 2013, i Mars skrev jag fortfarande 2012 om jag skulle skriva datum på någonting. Jag var liksom inte riktigt med. När det gäller tid är jag aldrig riktigt med.

 

Vi började skolan igen hade vårat stora projekt med Symfoniorkestern i skolan, och det var så sjukt roligt. Tiden gick ännu snabbare än vanligt och den veckan kändes som två dagar. Musikalprojektet segade sig fram. Det var väl roligt och nyttigt på sitt sätt. Vi var i Berlin, det var härligt.

I skolan var det betygshets och jag insåg hur mycket betygen gör för att kunna känna sig fri i framtiden.

Frihet ja. Det som jag då tyckte var det viktigaste och det som nu hindrar mig lite.

 

Vi tog studenten. En rolig vecka, kände mig rätt tom hela veckan. Visste inte vad jag skulle göra till hösten, hade inte bestämt mig som vanligt. Beslut och jag går inte ihop. Det är där friheten hindrar mig.

Studentveckan ja, jo det var kul. Jag skrattade mycket och umgicks mycket med mina vänner trots tomheten. Trots känslan av en sådan sjuk separationsångest. Vi grät mycket också, och det behövdes. Vi behövde det för att kunna säga hejdå på riktigt.

 

Sommaren kom, jag jobbade mycket. Jag träffade vänner. Jag hängde med Joel, mycket. Blev liksom en stor del av min sommar, mitt liv, och det var helt underbart. Jag skulle kunna skriva otroligt mycket lökiga saker om det ämnet men det ska jag inte. Det är inte min grej. Jag avrundar det bara med att det var en otroligt bra sommar på det sättet. Joel gör mig så himla lycklig.

 

I Augusti bestämde jag mig. Jag ska börja på Sommenbygden. Ett beslut som jag hade tänkt på i tre månader ungefär. Direkt när vi började kände jag att det här kommer att gå. Jag kommer klara det. Jag vill. Det var det viktigaste tror jag. Att jag ville, och jag visste att jag ville. Människorna i klassen var så sköna, vilket gjorde allting tio gånger enklare. Jag hade några down-perioder under hösten men jag kom in i det igen och sedan var det plötsligt jullov.

 

Jag har hunnit med så himla mycket mer än detta. En sammanfattning är som sagt svår att göra, omöjligt. Jag har umgåtts med vänner. Och det är så bra att jag har dem. Jag har fått nya vänner och det är otroligt bra att jag har dem också. Jag har gjort små-resor till Göteborg och Stockholm. Jag har varit på mycket konserter. Jag har myst mycket.

Någonstans har jag också börjat få en insikt om vem jag är, mina grundvärderingar. Vad jag värderar högst i livet,vad jag tycker är viktigt. Vad jag vill åstadkomma är oklart, men det växer nog fram. I år fyller jag tjugo och blir vuxen på riktigt. Tjugo år. Jag förstår ingenting.

 

Jag började fundera på vad jag vill få ut av det här året. Det är svårt. Jag kom fram till att jag inte riktigt vet. Vilket faktiskt är otroligt skönt just nu. Jag får se vart tiden tar mig. Den rör sig så fort fram ändå. Jag hoppar på och ser var jag hamnar helt enkelt. Jag känner mig optimistisk. Jag ska försöka att se det på det sättet i alla fall.
Det känns viktigt överhuvudtaget.

 

Jag ska göra precis det jag vill.

 

2014 ja. Ett nytt år.