sarakowalski

 

Vaknade upp klockan 15 imorse. Tog hand om mängder av blommor. Mina blommor. För igår tog jag studenten, igår tog ett stort kapitel i mitt liv slut. Igår tog jag farväl av kristinaskolan, De Geergymnasiet och ES3c.

 

Jag vaknade upp klockan 15 imorse, och kände mig så himla tom. Det kändes att någonting hade försvunnit, förändrats så brutalt mycket. Det har det också. Vissa skulle kalla det frihet. Just nu känner jag mig dock endast begränsad och faktiskt lite förvirrad.

 

Dagarna man har mått bra, dagarna då man inte har mått bra. Dagarna man har varit glad, dagarna man har varit ledsen. Dagarna man har varit pigg, dagarna man har varit trött. Alla känslor har man gått igenom med människorna i klassen. Den bästa klassen någonsin. De finaste människorna. Nu kommer vi inte att gå igenom något sådant tillsammans. Inget vardagsliv, inga körlektioner, inga prov, inga toppar och inga dalar. Och det gör rätt ont. Det är väldigt tungt.

 

Varenda människa i ES3c är så goda på sitt sätt. Alla är så talangfulla och inspirerande. Det har under tre års tid varit en ära att få lära känna dem. Och nu är det slut. Slut på gymnasietiden. Tre år gick så himla snabbt och jag ställer mig en vanlig fråga. Var tog tiden vägen?

 

Vi har gjort så mycket roligt tillsammans. Vi har skrattat så mycket. Vi har växt upp tillsammans och blivit till de vi är idag i varandras sällskap. Och tomheten kommer att finnas kvar ett tag. Separationsångesten är väldigt svår just för att jag tycker om de här människorna så himla mycket.

 

Jag kommer sakna varenda människa i klassen. Jag skulle kunna skriva en roman med beskrivning om varenda människa och varför de gör mig glad när jag är ledsen. Varför de är bäst. De förtjänar det. De förtjänar mer än så. De förtjänar att hyllas, de förtjänar den platsen de alltid kommer att ha i mitt hjärta.

 

Ett stort tack vill jag ge till ES3c. De här åren kunde inte ha blivit bättre. Ni är underbara. Ni är helt fantastiska.