sarakowalski

 

Django unchained stod alltså på schemat igår.

alltså, den var helt sjukt bra. 

den var faktiskt fantastiskt bra.

 

Den utspelar sig några år innan det amerikanska inbördeskriget, och den handlar om slaven Django. Han träffar på Dr. Schultz, som är en föredetta tandläkare. Django erbjuds att hjälpa doktorn att hitta ett par bröder, i utbyte mot sin frihet och ett försök till att rädda Djangos fru från den brutala plantageägaren Calvin Candie. 

och som alltid i Tarantinos filmer ballar det ur, men jag säger fan inte på vilket sätt. 

 

ae den var så jädrans bra. kan nog inte komma på något negativt med den. 

 

skådespelarna var helt fantastiska. Jamie Foxx spelar Django, och gör det riktigt bra. Jag tycker om honom på något sätt, han är liksom så loj och skön i allmänhet. 

Sen spelar Christoph Waltz Dr. Schultz. Han är ju bara rysligt bra, honom gillar jag också skarpt alltså. Han är så himla obehaglig på ett skönt sätt. Leonardo DiCaprio som Calvin Candie är inte helt fel heller. Sen finns det mängder andra skådespelare som förgyller filmen.

 

Denna blandning, av fantastiskt skådespel, Tarantinos otroliga öga för detaljer som följer med genom hela filmen, det sjukt snygga fotot, och det extremt starka manuset gör detta till en sjukt episk film. Toppa det med sjukt bra och smart humor, så blir det ju inte annat än episkt.

Det var en av de bästa filmerna på länge.

 

Gänget som tittade på den var alla helt stumma efteråt, man var tom på ord och bara uppfylld av den fantastiska filmbagen som uppstod. ae herregud.

 

ska man se en film, ska man fan se Django unchained asså.