ett beslut har tagits utan att blanda in mig. de borde verkligen berätta, skulle hellre se att de gjorde det.
börjar fundera på om det är mig det är fel på, antagligen.
borde väl inte tänka på det överhuvudtaget. men det gör jag.
borde väl släppa det, men det går bara inte.

de tror inte jag fattar, de tror väl jag är borta i nån annan värld. men om jag ska vara ärlig så verkar det vara dem som är det. bara de själva som inte fattar.

deras tystnad drabbar även mig.