ligger och läser Dana Fowleys självbiografi "hur kunde hon?"
kommer på mig själv med att tänka: herregud vad hon skriver överdrivet, det blir ju inte ens verkligt.
sen kommer jag på att det inte är fiktivt utan att det är faktiskt hennes liv hon skriver om. det är verkligen helt sjukt. förstår inte hur en sådan grej ens kan inträffa, ens finnas överhuvudtaget. det är perverst och overkligt.

hon blir våldtagen. av sin styvpappa, sin mamma, sin morfar, sin farfar och sin farmor. det är sadistiskt där också.
i helvetets hus som hon kallar det (hennes farmor och farfars hus)
det började när hon var fem.
FEM ÅR!

det är obegripligt.
men samtidigt kan man inte sluta läsa. hoppas det slutar lyckligt. jag vill ha klichéer nu.
puss