sarakowalski

 

Det där. Det vet jag ingenting om, och tur är väl kanske det. Samtidigt så vet jag ju. Men inte alls.

Jag vet inte alls vad jag vill göra. Jag vet mest ingenting känns det som.

Just nu har jag bara ångest, väldigt mycket sådan.

Det står så mycket på spel. Det är så stort. Allt blir så stort. Och alldeles för mycket.

För mycket för mig att förstå. För mycket för mig att hantera.

 

Jag sitter hemma, det är det värsta jag kan göra just nu. Jag tänker. Det är också det värsta jag kan göra. Och läget är så att jag fortfarande inte vet. Jag har ingen jävla aning. Jag blir så trött. Mycket känns glatt. Idag var det mycket glädje. Men det nådde inte mig. Jag är som i en bubbla. Utestängd från allt det där.

 

Jag antar att jag bara är självupptagen. Allt det här kanske baseras på egoism. Vad vet jag
.

Jag liksom skakar i hela kroppen. Kan inte riktigt andas. Får inte riktigt luft. Fryser. Är liksom inte här just nu.

Herregud. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag söker inte uppmärksamhet. Sådan är inte jag.

 

Nu ska jag släppa ut allting. Nu ska jag vandra fram och tillbaka tills det slutar. Nu ska jag låta det komma.